Genom ett regnigt Europa ....



Resan norrut var besvärlig. När vi kom till Venedig var det +16 grader och duggregn. Vid Brennerpasset, 1340 m ö h, var det bara +4. Bergstopparna var snöklädda men det var trots vädret mycket vackert . På grund av regnet stannade vi och vilade många gånger under dagen. Vi passerade München vid 16-tiden och det började mörkna redan efter ett par timmars färd. Regnet övergick i ösregn och trafiken ökade. Det spelar ingen roll hur dags på dygnet man kör, det är alltid lika mycket trafik. Trots fyrfilig motorväg blev det ofta köer och vi såg ett antal mindre trafikolyckor. Kan inte förstå vart alla bilister ska ta vägen.  Tycker också att antalet långtradare har ökat på vägarna. Ösregn, svart blank asfalt det höga tempot gjorde att vi vilade i etapper under natten.

Vi kom till Rostock strax före klockan 06 den 28 sept . Det var +12 gr och duggregn. När båten anlände från Trelleborg roade jag mig med att räkna fordonen som körde av. Det var 63 långtradare, 18 personbilar, 1 buss, 5 minibussar och en bil med husvagn. Ändå var båten inte fullastad. Hur många fordon som lastades på båten till Trelleborg vet jag inte men det var nog minst lika många.

Jan hade lovat att det skulle vara lugnt på havet men det gungade ganska mycket. Tror Jan lurade mig för att jag inte skulle oroa mig i förväg.  Vi anlände till Trelleborg i strålande solsken vid 14-tiden.

Bråttom, bråttom. Ännu intensivare längtan till Växjö när man nu nått svensk mark. Bestämde oss för att tanka på första bensinmack men lyckades missa Statoilmacken i Lund. Bensinmätaren visade att det var 120 km till tom tank. (I Angath, sista tankstället i Österrike innan tyska gränsen, hade vi fyllt tanken.) När vi passerade Hurva visade bensinmätaren plötsligt 0 km till tom tank. Vi vet ju att man inte kan lita på bensinmätaren men trodde inte att den skulle slå så fel. Enl GPS:n fanns nästa mack i Hörby, vilket gjorde att vi snålkörde sista milen och vi lyckades ta oss till Statoilmacken i Hörby (med hjärtat i halsgropen). Det visade sig att vi hade ca 5 liter kvar i tanken.

När vi var i Trelleborg stod det på GPS:n att vi skulle vara framme i Växjö kl 17.18. Fel på 2 minuter. Kl 17.20 körde vi in på vår garageuppfart på Ringmursvägen. Lyckliga efter att än en gång ha klarat av denna långa resa. Ja, det var Appe som körde förstås. Jag körde inte en enda meter under hela resan.

Avstånd Mikrokambos - Växjö 1931 km + 24 timmars båtresa Igoumenitsa-Venedig och Rostock-Trelleborg 6 timmar.

Skönt att vara hemma i Växjö men det dröjer väl inte länge förrän vi längtar hem till Mikrokambos igen.

Poseidon vakade över oss på Joniska och Adriatiska havet




Det var en fin resa till Venedig. Båten avgick från Igoumenitsa vid 09-tiden på söndagsmorgonen och följande morgon vid 09-tiden kom vi till Venedig. Det var lugnt på havet. Visserligen gungade det lite på södra Adriatiska havet, så lite att inte ens jag var orolig. Det blåste dock så mycket att vi inte kunde sitta på soldäck. Poolen var fylld med vatten men det var ingen som badade. Eftersom resan tar 24 timmar finns det gott om tid att vila, äta och strosa omkring på affärsgatan. Eftersom vi hade en lång resa framför oss gick vi och lade oss ganska tidigt medan många passagerare besökte nattklubben och discot. Enligt receptionisten var det 750 passagerare på denna resa, några hundra långtradare, bussar, motorcyklar och husbilar, varav väldigt många tyskregistrerade, oftast med pensionärer som tillbringat några månader i Grekland.

Framkomna till Venedig var det bara förare till fordon som fick gå till bildäck. Övriga passagerare fick gå iland. Sorgligt är det varje år att se hur personer som inte har europeiskt utseende blir stoppade av polis. Denna gång var det ett ungt par, såg ut som somalier, som blev stoppade. Om de fick gå iland vet jag inte. Det vanligaste är att de tvingas återvända med båten tillbaka till Grekland.