Äntligen kom dom

Åh, som vi längtat efter den dag våra flickor med familjer skulle komma. Vi hämtade dom på flygplatsen. Eftersom vi nästan dagligen pratat och sett varandra på Face-Time och Skype så kände Leo igen oss. Daniella var bara två veckor gammal när vi åkte från Sverige och hon har naturligtvis ingen uppfattning om vilka vi är. I de åldern förändras spädbarn så snabbt att vi, trots Face-Time och små filmsnuttar Fia skickat till oss, var det knappt vi kände igen henne. Efter lite krångel med att få fast bilstolarna, en i vår bil och en i hyrbilen, körde vi till byn, där Katina längtansfullt väntade, speciellt på de små. Det är inte lätt att husera fyra vuxna plus två barn i det lilla utrymme vi har här i huset. Men vi trängde ihop oss och ibland såg det ut som en tromb trängt in i huset och vänt upp och ner på allt. Värst var det när temperaturen var så hög att vi tvingades vistas inomhus. Ett par gånger åkte vi till bassängen i Anchaialos och badade.
 
 
Fem dagar var vi i Gerakini och bodde på Glavas Inn, ett mycket fint hotell. Allt var perfekt utom att hotellet var byggt på en sluttning och vi hade rent ut sagt en jäkla backe upp till rummen. Värst var det för ungdomarna som hade barnvagnar men också för oss gamlingar var det tröttsamt att ta sig upp, och lika jobbigt att gå ner till restaurangen och poolområdet. Det fanns inte ett enda ställe som var handikappanpassat. Hotellet erbjöd all inclusive, som jag egentligen inte gillar men det var skönt att slippa köra iväg och leta efter matställen. Nu kunde vi hämta vad vi ville ha i poolbaren och i restaurangen serverades frukost, lunch och middag. Det var mycket hög kvalité på maten. Havet låg ett hundratal meter från hotellet och det hade byggts en gångbro över den hårt trafikerade vägen. Ett par kvällar tog vi ett dopp i det kristallklara, varma vattnet och vi kunde beskåda en otroligt vacker solnedgång.
 
 
Tiden går fort när man har roligt och det var mycket vemodigt när de lämnade oss efter två veckor. Nu laddar vi om batterierna och längtar efter Andreas med familj, som kommer den 4 september. När de lämnar oss efter två veckors vistelse så är det dags för Appe och mig att packa ihop och draga vidare.