Ammouniali - ett litet paradis

Efter mycket letande på Booking.com bestämde vi oss för att köra till Tipiti, beläget i norra delen av tredje benet i Chalkidiki. Vi hade blivit tipsade om den lilla ön Ammouniali och man tog sig dit med färja från Tipiti. Vägen dit var ingen autobahn precis, mycket slingrig och bitvis smal, men asfalterad. Överfarten tog 15-20 minuter och vi betalade 18 € för bil och fyra personer.
 
Det fanns väldigt många hotell och pensionat. Vi valde ett hotell med samma namn som ön. Bra hotell, rent och snyggt men väldigt små rum. Pris: 45 € per rum/natt med frukost. Utsikten från vår balkong var bedårande. Soluppgången vid 06-tiden måste naturligtvis fotograferas.
 
 Tavernor och cafeterier fanns på "vår gata" bara hundra meter från hotellet. Där fanns även de sedvanliga turistbutikerna. Öns enda bankomat fanns också nära hotellet. Första dagen var pengarna slut men dagen därpå kunde vi ta ut pengar. Det var ingen fin badstrand inne i byn så varje dag körde vi bil till stranden Alikes, en färd som tog knappt 10 minuter. En fantastiskt fin strand med härlig sand och turkosfärgat vatten. Nog det finaste vatten jag badat i. Leo stortrivdes och ville motvilligt gå upp på stranden. Till pojkarnas förtjusning fanns där en liten taverna, där det kunde beställas en ouzo med meze.
 

 Men som alltid går tiden fort och efter fyra dagar lämnade vi ön och körde norrut igen, mot Stavros. Det var varmt och Leo blev åksjuk så vi bestämde oss för att stanna och bada utmed vägen. Jag har hört mycket gott om stranden i Olympiada så där stannade vi. Det var nog bland de sämsta stränder vi besökt, både grovkornig sand och stenigt. Kanske var vi på fel plats. 
 
 
På lördagsförmiddagen åkte Marika och jag till Kilkis, där Marika passade på att få en behövlig fotvård hos Xanthi.