Mikrokampos - om livet i en liten by i Grekland

Jag har inte haft så mycket tid över att jag tagit mig tid att skriva på bloggen. Andreas, Emelie och Celia kom hit den 4 september så det har varit två intensiva veckor, liksom det var när Fia och Marika med familjer var här i juli/. Det var fyra månader sedan vi sågs och Celia hade av naturliga skäl förändrats väldigt mycket. Det var en stor omställning för henne med klimatet och miljön, lite skillnad från Rinkaby.

 

På söndagen efter det de kommit hit upplevde vi en skakande händelse. Jordskalv. Först ett skalv på eftermiddagen när vi satt på altanen och åt. Egentligen förstod jag inte vad det var som hände. Ett kraftigt skrapande ljud, allt vibrerade och ljuskronan över bordet började gunga. Katina gjorde korstecken och vi höll andan. Skulle det komma efterskalv? Om nån minut, om några timmar eller? Nä, det hände inget mer. Men följande morgon, klockan 05.20 väcktes vi av ett nytt kraftigt skalv. Appe bokstavligen flög upp ur sängen och rusade in till Andreas och Emelie, som också vaknat av skalvet. Själv kände jag mig väldigt uppskakad, hjärtat bankade som om det skulle flyga ur kroppen och jag satt upp i sängen säkert en timma. Appe gick ut och så gott som alla grannar lämnade sina hus. En granne körde fram sin bil, där hans barn fick sova fram till morgonen.Man visste ju inte om det skulle komma kraftigare efterskalv. Hos oss konstaterade vi att en fotoram hade fallit ner ifrån en hylla men annars inga skador på huset. Jag har googlat och sökt på registrerade jordskalv men inte hittat nån information. Skalvet var dock, vad jag tyckte,  kraftigare än det som inträffade den 16 december 2008 i södra Sverige. Då noterades 4.7 på Richterskalan.