Bröllop och julskyltning
Äntligen hittar jag tillbaka till bloggen. Det har varit en intensiv höst sedan vi kom hem från Grekland i september. Barn och barnbarn tar sig tid och jag har inte haft ro att sätta mig vid datorn och skriva.
Marika och Fabbe gifte sig den 2 november. Fia hade bjudit oss till födelsedagsfest den dagen (hon fyller år den 3:e). På lördagsmorgonen fick vi ett skriftligt meddelande, där det stod att födelsedagsfesten var inställd men att vi istället var välkomna att övervaka vigseln mellan Marika och Fabbe. En enkel och fin ceremoni i Försvarsgården här i Växjö. Den efterföljande festen var mycket trevlig. Endast Marikas och Fabbes familjer var med.
Julen är i antågande och som vanligt är jag sent ute. Det blir väl att handla julklappar någon dag innan julafton. I söndags var det den traditionella julskyltningen. Tänk vad traditionerna ändras. Nu julskyltas det i affärsfönster och butiker redan i början av november. Förr (då jag var liten/ung) kan jag minnas att butikerna i centrum hade papper för hela skyltfönsterna och vid middagstid på julskyltningssöndagen togs papperna bort och vi rusade runt och tittade i alla fönster. Vi som är födda på 40-50 talen minns säkert tomteorkestern som spelade på taket till Hagströms musikaffär, där Broqvists konditori numera finns. Den elektriska järnvägen hos Berta Olofssons (eller var det Bröderna Anderssons) på Kungsgatan, där nu Söders Blommor finns. Och vem minns inte den sömnige skomarkarynglingen i skoaffären på Sandgärdsgatan?
Alldeles speciellt minns jag julskyltningen 1954, då jag var 10 år. Tidningen Kronobergaren utlöste en gissningstävling om hur många glödlampor som fanns i julgirlangerna i Växjös centrala delar. Jag och min något år äldre kusin, Ing-Marie Schirén, tågade iväg till stan med papper och penna och började räkna lampor. Först räknade vi lamporna i en girlang. Sedan gick vi vidare och räknade alla girlanger, varefter vi multiplicerad och fick fram att det var 1960 lampor. Vi skrev mitt namn på talongen vi lämnade in till tidningen och ---- jag vann eftersom jag var närmast rätta antalet lampor som var 1963 . Ing-Marie var naturligvis helt förkrossad att bara mitt namn fanns med men hennes mor, faster Inga, kontaktade tidningen och även Ing-Marie fick sitt pris. Vi fick varsin bok till ett värde av 2.75 kr. Vad jag inte minns är att Ing-Marie och jag var nog inte själva då vi räknade lamporna för jag ser på tidningsurklippet att även Ing-Maries bror, Anders Schirén finns med bland pristagarna. Fast han kom tydligen inte fram till samma resultat som vi gjorde.
Tidningsurklippet är ju 60 år gammalt så det är inte konstigt att det är otydligt.
Får väl lägga in en bild på de nygifta också.
