Hemresan
Imorgon är det två veckor sedan vi lämnade sommarstugan i Grekland. Vi körde från byn den 28 sept vid 18-tiden. Vid framkomsten till Igoumenitsa fick vi visa biljetter och pass för att komma in på hamnonrådet. Alla fordon genomsöktes noggrant av polis så att inga obehöriga personer gömts i bagaget/lastutrymmet. Terminalen i Igoumenitsa var helt fullbesatt av ungdomar som skulle lämna Grekland. Fanns inte en plats ledig att sätta sig. Vi blev upplysta om att det var ungdomar som varit på idrottstävlingar i Grekland och dessa ungdomar färdades i 22 bussar. Endast ett tiotal bussar skulle med vår båt. Vår båt var försenad två timmar från Patras eftersom det i en lastbil påträffats gömda flyktingar. Vi hade bokat en hytt med fönster/havsutsikt till ett dyrare pris men vi blev väldigt besvikna när vi på morgonen blickade ut över havet. Det enda vi såg var en livbåt.
. Resan över havet var lugn och vi kom till Ancona vid 18-tiden. Efter ungefär en timma var vi ute på motorvägen på väg norrut. Det var väldigt mycket trafik och ganska snart var det mörkt. Det är alltid jobbigt att köra (tror jag som sitter bredvid) i mörker. Vi kom i alla fall på rätt väg och missade inte en enda avfart mot Brenner. Halkvarningen på bilens instrumentpanel tändes och vägtemperaturen visade 0 grader i norra Italien. Vi sov flera gånger i bilen under resan och när vi svängde av innan Berlin mot Rostock ringde jag till Stenaline och frågade om det fanns plats på färjan som skulle gå från Rostock till Trelleborg klockan 15. Blev upplyst om att tyvärr var den färjan och även nattfärjan fullbokad. Vi blev rekommenderade att ta färjan från Sassnitz och den vänlige killen på färjebolaget reserverade plats åt oss på färjan Sassnitz-Trelleborg kl 17.15. Tyvärr missade vi avfarten till Sassnitz och tvingades köra ner till überseehafen i Rostock för att inte komma in i Warnemünde. Det visade sig att färjan som skulle gå till Trelleborg kl 15 inte alls var fullbokad. Vi köpte biljett till den färjan och när vi körde ombord visade det sig att minst halva lastbilsdäcket var tomt. Man kan ställa frågan, hur kunde man säga att färjan var fullbokad?
Efter 6 timmar var vi iland i Trelleborg. Ganska många flyktingar fanns ombord på färjan. De möttes av ett tiotal poliser och personal från Migrationsverket i Trelleborg. Tre bussar stod på kajen och väntade på att transportera flyktingarna till Malmö, allt enligt uppgift av två Securitasvakter som var med på färjan från Rostock.
Den jobbigaste färden gick från Hurva till Växjö. Dimma några mil norrut, hastighetsbegränsningar, 50, 60, 70, 80 eller 90. Svårt att komma ihåg vilken hastighet gäller här, och för att inte tala om alla kameror vid vägkanten. När man (inte jag men ..) kört mer än hundra mil på motorväg är det svårt att anpassa hastigheten. Efter 213 mil var vi hemma i Hovshaga strax efter midnatt. 29 timmar från Ancona till Hovshaga. Vi orkade t o m lasta ur det viktigast från bilen innan vi stupade i säng och konstaterade att vi även denna gång lyckligt och väl kommit hem.
Våra barn överraskade oss verkligen. I rabatterna runt huset hade de lagt fina stenar och placerat ut solcellslampor som lyste så vackert och inomhus hade de satt en vas med fina rosor för att välkomna oss hem.Vårt kylskåp hade gått sönder under vår bortavaro men ett nytt kylskåp var på plats fyllt med allt vi önskade oss till frukost. Tack våra älskade barn.
