Utflykt till Meteora
Den 4 juli kom Marika, Fabbe och Leo till oss. Sedan lång tid tillbaka har Marika haft önskemål om att få se Meteora. Naturligtvis skulle hennes önskan gå i uppfyllelse så vi ställde färden mot Kalampaka.
På vägen dit stannade vi till i Tembi, som ligger i Tembedalen. Tembe är det antika namnet på en klyfta mellan berget Olympos i norr och berget Ossa i söder. De antika profeterna hyllade dalen som Apollons och musernas favorithemvist. På en svajig hängbro gick vi över floden mellan de båda bergen och vi tände ljus i en liten kyrka.
Vi fortsatte till Kalampaka, där vi hyrde in oss på ett bra hotell, Edelweiss. 45 euro/natt med frukost. Det visade sig att det största klostret har stängt på tisdagar så vi tillbringade eftermiddagen vid hotellets pool.
På kvällen flanerade vi i staden och åt en god middag på en restaurang precis intill vårt hotell.
Under natten utbröt ett fruktansvärt oväder. Blixt och dunder med ösregn och storm. Vi bodde på takvåningen och vi var rädda för att fönsterrutorn skulle blåsa sönder. Ovädret varade någon timma och på morgonen var det lugnt och fint igen.
Vi checkade ut ganska tidigt och körde upp mot Meteora. Vi bestämde oss för att enbart besöka det största klostret, Megalo Meteoron. Turister är morgonpigga och redan vid 10-tiden var det svårt att hitta parkeringsplats och kön var lång i de smala trapporna upp till klostret. Eftersom Appe och jag besökte Meteora tillsammans med Else och Ilias för två år sedan, valde jag att stanna kvar på platån medan Appe, Marika, Fabbe och t o m Leo gick den långa vägen upp till klostret. Minns inte exakt hur många trappsteg det är men det är över 400. Jag trodde aldrig Leo skulle klara av att gå de jobbiga trapporna men han var inte ens anfådd när de kom tillbaka.
Både Marika och Fabbe uppskattade besöket i klostret. Alla ni som varit där vet att det är en fantastisk upplevelse och man fattar inte hur man kunnat bygga så högt upp på bergen för så många år sedan.
På hemvägen hade vi planerat att stanna och bada i havet men Leo somnade i bilen och vi stannade inte förrän i Agios Athanasios, där vi åt på vår favorittaverna.
Om nästa resa, som gick till Thassos, en ö vi aldrig tidigare besökt, kommer jag att berätta senare.
Slutligen måste jag visa mina fina solrosor, som nu reser sig 3.40 m över jorden. Mycket, mycket vatten, sol och frön från Nelsons har hjälp till att få dem att växa.
_______
Vår gode vän Georgios kom inte till Grekland i år. Han avled den 2 juli efter svår sjukdom. Vi saknar honom väldigt mycket och Kilkis kommer aldrig att bli detsamma. Vi kommer alltid att minnas alla roliga stunder vi haft tillsammans både i Grekland och i Tingsryd. Vi saknar också Fili, som valt att stanna i Tingsryd denna sommar.
_____