Mikrokampos - om livet i en liten by i Grekland

I måndags körde jag till Smaland Airport (som det så fint heter) för att hämta mina kära bröder och svägerskor, som tillbringat en vecka i Torrevieja. Det var ett antal "svarttaxiförare" som också väntade på släkt eller bekanta. När planet landat och passagerarna strömmade in i ankomsthallen sade en kvinna: Oj då, det var inte många som är solbrända. De har kanske inte haft så fint väder. Vadå solbrända? De som kom tillbaka bruna som pepparkakor har säkert legat på stranden hela tiden medan de "blekare" haft mycket annat trevligt.

 

På tal om sol --- jag har åter igen drabbats av solskador som måste behandlas för att inte utvecklas till farlig hudcancer. Denna gång har jag fått en skada på den del av ansiktet som sticker ut mest, alltså på näsan. Imorgon ska jag till Tore Nilsen på Specialistläkargruppen och få första behandlingen. För att undvika kirurgiskt ingrepp ska han smörja på en kräm, som jag köpt på apoteket, och därefter ska skadan ljusbehandlas. Denna procedur ska upprepas nästa vecka och så får man hoppas att solskadan har reparerats. På apoteket köpte jag en kräm, som kostade 2.300 kr för 2 gr. Tur jag inte skulle ha ett kilo. Så tänk på det, ni som ligger timme ut och timme in på stranden. Ligg under parasoll insmord med solskyddsfaktor 50 för att undvika solskador. Nästa sommar kommer jag att ha solhatt på mig t o m när jag hänger ut tvätt.

Denna vecka har vi firat Gudruns födelsedag. Hon sitter där hon sitter och kan inte annat. Gipsat ben efter att hälsenan på något vis gått av. Nu har hon ungefär fyra veckor kvar i fångenskap. God hjälp har hon av hemvården som kommer till henne många gånger per dygn.